/Lovisa Kullman
Vet ni? Jag har tårar i ögonen...
Ska jag berätta hur jag känner?
Känslan innan jag fick reda på att du inte fanns längre, den känslan var helt normal. Sedan när jag går några steg och ser att det brinner i mina grannars hus. Min bästa väns mormor och morfars hus? Då blir jag genast orolig. Senare när jag ännu får veta. ATT DU VAR DÄR? Känslorna är så olika, så att det inte finns?!
Jag kanske inte kan förklara din personlighet på sådana sätt som vissa andra kan, men det jag visste om dig räcker nog...
Du var otroligt söt, det är ju ingen snack om den saken. Söt, finast, underbarast, vackrast! Jag vet också. Jag sa det till dig en gång och jag menade det. Du var en riktig smartis. Jag kommer ihåg när du sa vissa saker, det lät så smart. Det var ju smart. Jag lovar att jag menade det jag sa. En sak jag aldrig sa till dig var att du var söt. Men jag tog för givet att du visste.
SÖTNOS, TÄNKER PÅ DIG MYCKET. framför allt på Becca. Min bästa vän. Din uppgift blir nu att skydda oss!
Tog denna bild. För att jag ser syskonkärlek direkt! <3
